torsdag 1 december 2016

Fredrik Westin, Sjörapport från inlandet





Intervju med Fredrik Westin:

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Det här är min andra diktsamling, den första, ”100 haiku – våta tårars eld”, kom ut för två år sedan och var ju i sin form väldigt bunden, den här gången så blev det en friare hantering vilket både gjorde det lättare och svårare. Precis som förra gången så var det inte just den här boken som jag hade tänkt mig att skriva utan något helt annat men de här dikterna knackade först på lite försiktigt för att sedan börja bulta rätt våldsamt och då var det bara till att skriva. Det blev i titeln en slags hyllning till den märkliga företeelsen från min barndom i Jämtlands inland där min farfar Erik varje dag skulle lyssna till sjörapporten trots att han alltid befann sig tio mil från kusten och havet. Det var en nästan sakral stund i köket med den gamla köksklockan som substitut för kyrkklockor och tunnbröd istället för oblat. Nu var ju varken han eller jag religiös men det är nog det närmaste en religiös upplevelse som jag kommer att komma.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig? 

Orden och associationer, att försöka fånga en känsla.

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?
Jag har inte fått några speciella reaktioner eftersom de flesta numera vet att jag skriver i alla former.

Skriver du på något nytt nu?
Ja, jag håller på med diktsamling nummer tre och fyra som jag har satt ramarna för, i alla fall i mina egna tankar, de kommer att skilja sig lite ytterligare från de två första men på vilket sätt vill jag inte säga nu eftersom jag måste få laborera med tankarna och formatet lite först. Diktsamling nummer tre har en tydlig linje som jag tänker försöka följa och diktsamling nummer fyra har en om möjligt ännu tydligare linje som också innebär en rent geografisk förflyttning under själva skrivandet så det är lite logistik och planering innan de finns mer än i tankarna. Sedan skriver jag ju som vanligt mycket texter till band och artister vilket jag har gjort i snart tio år.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Gör det bara, fundera inte så mycket, vad är det värsta som kan hända?

Varför ska man läsa din bok?
Kanske för att få se om det går att få en känsla via en text, jag hoppas ju förstås att det ska gå men det är ju upp till var och en som läser.

Vad gör du när du inte skriver?
Skriver i tanken, antecknar ord och fraser som kan komma till användning till en dikt, en låt eller till någon mer skönlitterär bok som också finns i min planering.

Josephine Flatebö, Tro och sinnesro


En målarbok full av uppmuntrande psalmer och bibelord för vila och eftertanke. Att rita på egen hand eller tillsammans med andra! Alla illustrationer är gjorda av Josephine Flatebö. Vanliga färgpennor rekommenderas.

Josephine Flatebö har en egen webbutik, flatebo.se, där hon säljer egendesignade alster och annat smått och gott, klicka här.

Egentligen var det Sundsvallsbandet Skypluggeds förtjänst att flatebo.se kom till. Under sommaren 2005 turnerade Josephine Flatebö och hennes man David med bandet i Sverige och sålde egentillverkade­ knappar­ med budskap som ”Ain’t got no monkies in my family”­ och ”Created in Gods design”.

– Knapparna sålde som smör, berättar Josephine Flatebö.

Även hennes hemmatryckta t-shirts var populära. Så populära att hon en dag fyllde i en blankett om att få registrera en enskild firma och på den vägen är det.

Läs en artikel om henne här.

onsdag 30 november 2016

Björn Persson, Synden straffar sig själv.


Björn Persson har nu kommit med sin tredje bok, Synden straffar sig själv, i genren burleska kriminalromaner.

Som vanligt utspelar sig dramat i den mellannorrländska staden. Huvudkaraktärerna Lennart "Lenny" Eriksson och kriminalinspektörerna Stig Elofsson och kollegan Bo Nilson är såklart med i boken. En ny person är den osympatiske stjärnadvokaten Jens Rudner. Han står på busets sida och får oftast sina klienter frikända. Varför kan man undra? Har han en hållhake på den kvinnliga domaren? Stig och Bo har fått en ny chef, Ellen Lind men varför hon fått jobbet är en gåta eftersom hon inte kan någonting om polisarbete. Kriminalarna får ta över en utredning om sexdejting på nätet. Men vad håller de kärlekstörstande medelålders damerna i hög ställning på med, någon börjar utpressa dem, lägger ut bilder i deras mail?  Så försvinner advokat Rudner och en av ligamedlemmarna hittas mördad. Allt ställs på sin spets, tempot ökar i boken, många lösa trådar ska knytas ihop.

Detta är författaren väldigt skicklig på att få ihop. Han har ju sina motvilliga huvudkaraktärer till hjälp. Språket är mustigt, svordomarna duggar tätt men humornivån är hög. Som vanligt så fnissar jag åt tokigheterna och förfäras över våldet.

Läs gärna hans två tidigare böcker, Synden straffar sig själv och Hålla tand för tunga.

Monica, Vängåvans kulturtant

tisdag 29 november 2016

Nina Burton, Gutenberggalaxens nova


Vinnaren av Augustpriset 2016 i fackbokklassen, juryns motivering
”Han var västvärldens förste bästsäljare, en flitigt nätverkande humanist som med boktryckarkonsten byggde broar mellan religion och vetenskap. I en fantasieggande berättelse får vi följa den litterära stjärnan Erasmus av Rotterdam under 1500-talets medierevolution i Europa. Med ett livfullt språk ges en historielektion med perspektiv på vår egen tid.”

Gutenberggalaxens nova : en essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution

Gutenbergs tryckteknik ledde till en medierevolution som förändrades Europa. I 1500-talets början spreds litteratur, grafik och vetenskap, men också nyhetsblad om katastrofer, pamfletter om invaderande turkar och religiösa stridsskrifter.
Medan mycket ännu vägde blommade renässanshumanismen genom Erasmus av Rotterdam. Han stod bakom en femtedel av Europas böcker, och skulle ge framtiden ett viktigt arv. Nina Burton skriver om Erasmus och hans tid så att man känner sig vara med när han träffar konstnärerna och de intellektuella – Albrecht Dürer, Holbein d.y., Paracelsus, Thomas More och Luther – lika väl som påvar, kejsare, pedagoger och rebeller. Genom honom möter man en hel epok.
Vilken var Erasmus hemlighet? I sina brev klottrade han självporträtt med dubbla ansikten, och hans förmåga att se två sidor födde ett samtal bortom all fanatism – en dröm om ett gränslöst Europa, där kultur och vetenskap knöt nya samband. Men då religiösa strider började skaka världen fick han mäktiga fiender.
Erasmus visade vilken roll litteraturen kan spela i en dramatisk tid som har många likheter med vår egen.

Nina Wolff, De polyglotta älskarna





Vinnaren av Augustpriset 2016 i den skönlitterära klassen, juryns motivering
”För en roman där språket är rakt och hårt, men människorna komplexa och känslosamma – samt för ett egensinnigt författarskap som kaxigt utmanar sina litterära föregångare.”

Max Lamas drömmer om en älskarinna som talar alla hans språk. Sökandet tar honom från Stockholm till Italien, där han lär känna en markisinna som står på ruinens brant. Ellinor kommer från en by i Skåne. En dag sätter hon in en kontaktannons: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Och Lucrezia bevittnar hur hennes mormor går under i sitt avfolkade palats.
I denna vindlande romanväv står mannens blick på kvinnan i centrum – men också förförelsen och förödmjukelsen, älskarnas hjärtskärande tillstånd, och drömmen om förståelse.

”Det här är stor romankonst.”
– Yukiko Duke, SVT Gomorron

måndag 28 november 2016

Monica Gullman har läst två av höstens böcker

Geir Gulliksen, Berättelse om ett äktenskap.

Geir Gulliksen är en norsk författare, poet, romanförfattare, essäist och förläggare.

Boken börjar med att ett äktenskap är över. De försöker förstå vad som egentligen hände och varför.

Jon var gift, hade ett litet barn. Timmy var sambo med en annan man. Jons exhustru sade, ”jag hoppas du kommer att få uppleva det själv, jag hoppas av hela mitt hjärta att någon kommer att lämna dig på samma sätt som du lämnat mig”.

Jon och Timmy gifter sig, de får två barn, hon är läkare han är frilansande journalist. Deras kärlek är unik brukar de säga till varandra. 20 år går, en dag får hon ögonkontakt med en annan man, det känns omtumlande berättar hon för Jon när hon kommer hem. Han tycker det är ok, sånt kan hända. Men så följer ett år av vånda och oro. Han säger ändå, träffa gärna den andre men låt det inte inverka på vår unika kärlek. Så tar hon då det slutgiltiga steget, hon lämnar honom. Han förstår inte, de hade ju allt, kärleken till varandra, den fysiska åtrån. Varför räckte han inte till för henne?

En hjärtskärande läsning om vad som händer när den ena har slutat älska och vill gå vidare med en annan. Du kan väl i alla fall säga förlåt, säger han, förlåt för vadå, säger hon.

Det gör ”ont” att läsa boken. Så bra skrivet. Författaren är ju också poet, därav det vackra språket.

Den får 4+/5 av mig i betyg.


Camilla och Viveca Sten, Djupgraven

Det är oktober, dimman ligger tät över öarna runt Sandhamn, sommargästerna har åkt hem. Tova tolv år sitter i båten på väg till ön där barnen går i skolan. Hon känner att det är något farligt och skrämmande under ytan, hon har känt det ett tag, det gör henne rädd. Tova är lite udda. Hon har inga kompisar. I skolan blir hon inte direkt mobbad men hon är ensam, ingen pratar med henne. En dag under en orientering försvinner Alex, en av innekillarna i klassen. Det enda som hörs är ett plask från vattnet. Det onda under vattenytan färdas snabbt, blir hungrigare och starkare. Tova förstår att det bara är hon som kan få stopp på det som hotar de som lever på öarna. Hon måste ge sig ut på vattnet och under ytan.

Så otroligt bra skrivet av mor och dotter Sten. Jag låter mig skrämmas, och jag lovar, det kommer att dröja länge innan jag ger mig ut på öppet hav, i båt, eller simmandes. Ser med skräckblandad förväntad fram emot det två i trilogin.

Den får 4/5 i betyg av mig

Monica Vängåvans kulturtant






måndag 21 november 2016

Sofia Weiss, Mamman som slutade sjunga

Sofia Weiss från Sundsvall, debuterar med sin barnbok, Mamman som slutade sjunga

Sofia Weiss

Har du någon gång varit jätteledsen men känt att du inte haft någon att prata med? Precis så blir det för Amelia …

– Jag har fått en tupp i halsen, säger mamma den där morgonen när hon plötsligt inte kan sjunga. Amelia tittar efter i mammas mun men ser ingen tupp. Ändå är något väldigt annorlunda med mamma. Amelia kan inte förstå vad som händer – varken med mamma eller med henne själv – men allt eftersom mamma förvandlas, är det som Amelia också blir någon annan. Något som visar sig sätta vänskapen med bästisen Millan på spel.

Mamman som slutade sjunga vänder sig till läsare från 6 år och skildrar en vuxen familjemedlems depression ur ett barnperspektiv.

Läs artikel om Sofia och hennes bok i Sundsvalls Nyheter 21-27 november, klicka här.

Lars T Johansson, Erik Nyberg, m fl - 90 limerickar från Västernorrland - En livad resa i tid och rim


90 limerickar från Västernorrland - En livad resa i tid och rim

Lars T Johansson, Erik Nyberg, Nils-Gunnar Nilsson, Per Nordgren och Leif Mattisson har skrivit 90 limerickar på ortnamn i Västernorrland. MJag har läst allihop och fnissar förtjust och blir synnerligen imponerad över den skaldekonst och humor författarna besitter. Så läs och njut och följ med på en resa runt läönet med underbara små stopp hos professorer i Torpshammar, charmörer i Hjälta, pyromaner i Frök, sotarelärlingar i Liden, vårdsläsa cyklister i Myre, pilska bönder i Näs och en buddhist-änka i Harv. Bland annat.

En yster kvartett från vårt län
åt limerickkonst gav sig hän.
Jag skrattat och flabbat,
mitt huvud är drabbat
av limerick-läsar-migrän

/Jacke Sjödin

Staffan Fliesberg, Nollresan


Nollresan är en resa som startar med en gratisbiljett, kanske som en resa utan ett mål. Med kärlek, droger, svek, tyngdlyftning och dåliga affärer som sällskap skildras en väl studerad verklighet i skarven mellan 1970 och 1980-talen. Staffan Fliesberg, född 1948 i Sollefteå. 1970-1980 arbetade han i och var delägare i familjeföretaget Fliesbergs Sport & Fritid, följt av studier vid Umeå Universitet. Senare arbetade han som fritidsledare och mentalskötare. Sedan mitten på 80-talet mest verksam inom idrotten, främst med tyngdlyftning. Tränare på både klubb och förbundsnivå.

Läs gärna mera i denna Pressrelease.

Bengt Ingelstam, Pelle Puck på hockeyläger


- Men om du bara får önska, vad som helst, envisas pappa Bill. - Att åka på hockeyläger, svarar Pelle.Det blir tyst vid matbordet. Pelle Puck i Mittnäs U 10-lag brukar ha tur med sig. Den här gången verkar det vara tvärtom. Men då vet han inte vilka överraskningar som väntar ute i stora världen, i Dagafors ... Pelle Puck på hockeyläger är sjätte och sista delen i serien om den hockeytokige Per Pulsén från Mittnäs. Illustrationerna är gjorde av Jens Ahlbom.

Bengt Ingelstam växte upp i Stockholm men flyttade 1969 till Ånge där han växlade författaryrket med att arbeta som lärare. Han har en stor utgivning, men skriver numera böcker för barn i åldrarna 9-12 år.

torsdag 17 november 2016

Anders Öhrn, Manifestet: Sundsvall



Med fingertoppskänsla för historiskt intressanta detaljer väver författaren Anders Öhrn samman Sundsvalls och Medelpads historia på ett ledigt, lättläst och spännande sätt. I den ena fängslande historien efter den andra, får kända och spännande personer, platser och händelser passera revy. Ofta med detaljer som överraskar och lockar till vidare läsning. Här möter vi också många av Sundsvalls välkända personligheter ur helt nya vinklar.

Christian Beijer
Att det ligger mycket research och en stor passion i skapandet av denna bok är utom allt tvivel. Den dramatiska ådran har Anders Öhrn tidigare gett uttryck för som skådespelare och regissör vid Teater 9 i Stockholm och som teaterchef vid Dalateatern och Teater Västernorrland.

Boken är producerad av Svenåke Boström. Omslaget är målat av konstnären Christian Beijer.

Anders Öhrn
Så här säger Anders Öhrn själv om bakgrunden till boken.


Den egentliga och fördjupande anledningen till intresset för Sundsvalls historia kom i början på 1990-talet, inför genomförandet av föreställningen Vildhussen med Teater Västernorrland, där jag då var verksam som teaterchef. Men icke heller desto mindre i grävandet efter historiska samband mellan Sundsvall och de allestädes närvarande drakarna i stan, under min inledande tid som ordförande i basketlaget Sundsvall Dragons. Så håll till godo med de smakprov på delar av Sundsvalls historia, som inte bör läsas med puritanens glasögon, utan mer som personligt valda citat, via mångas forskningar och egna tolkningar, så som ju sker med vilken historieskrivning som helst, som upprepas på carte blanche eller via nytt tangentbord …

Anders Öhrn
Sundsvall

måndag 14 november 2016

Monica Gullman har läst Aftonland och Välkommen till Amerika




Linda Boström Knausgård, Välkommen till Amerika

Detta är hennes tredje roman, på 92 sidor. Arvet slår hårt i flickans släkt. Pappa, bror och flickan har en psykisk bipolär diagnos.  Flickan slutar prata när hon är 11 år. Brodern spikar igen dörren till sitt rum, han kissar i flaskor som han gömmer under sängen. Flickan är rädd för sin våldsamme bror.
Pappa får utbrott, alla är rädda för honom, till slut kan de inte ha honom hemma, han blir inlåst på institution. Mamman, skådespelerskan, är ljuset i flickans liv, kärleken till henne är stark. Eftersom hon inte talar får hon en skrivbok av sin mamma. Varje dag tittar mamma i boken om hon skrivit något. Men flickan kommunicerar inte på något sätt.

En mörk bok, skrämmande läsning. Hittar inget hopp i den.
Uttrycksfullt fullt skrivet av författaren, den biter sig fast i mitt huvud fast jag egentligen inte vill.

Therese Bohman, Aftonland

Kulturjournalist, som debuterade 2010 med romanen, De drunknade. Hennes andra bok, Den andra kvinnan kom 2014. Den blev nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris 2015. Hennes nya roman, Aftonland, är nominerad till Augustpriset 2016.

Bokens huvudkaraktär är Karolina Andersson, Professor i Konstvetenskap, som det står på hennes dörr på Stockholms Universitet. Hon är singel samt konst-, alkohol- och sexmissbrukare. Flyttade från sin sambo för sex månader sedan.  Hon var ständigt otrogen, kände ingen samhörighet eller passion för sin sambo. Boken utspelar sig i konstens värld, något som författaren verkar ha en gedigen inblick i. Hon handleder en ung doktorand, Anton, som flirtar med henne och hon känner sig smickrad. Varför han gör det kommer hon att förstå så småningom. Hon mår inte bra. Känner att hon lever vid sidan av livet på något sätt. Åren rinner iväg, hon börjar fundera över de val hon gjort i livet, ensamheten finns där hela tiden. Rädslan att dö gräver i henne. Det arbete hon levt för känns inte lika meningsfullt längre.

Läsaren får krypa under skinnet på Karolina och känna hennes vånda och ensamhet.
Jag blir också imponerad över Therese Bohmans kunskaper i konstens värld.

Mycket möjligt att hon får Augustpriset 2016.

måndag 7 november 2016

Linn Ullman, De oroliga


Inga namn nämns i boken, det är Pappa, Mamma och författaregot ”flickan”, som är de tre huvudkaraktärerna.

Boken pendlar i tid, Pappa samt flickan som blivit vuxen kvinna, ska skriva en bok ihop. Hon intervjuar honom, dessvärre för sent i livet för Pappa. Det blir inte bra men det blev i alla fall sex kassettband. När Pappa gått bort lägger hon kassettbanden i en låda och sedan glömmer hon bort dem.

Pappa har tre hus, två bilar, fem hustrur och nio barn.
Mamma är 27 och pappa 48 när flickan föds. Mamma är då gift med en annan man.
Pappa och mamma skils åt när flickan är tre år, de har då levt ihop i fem år.
Mamma är borta mycket, på filminspelningar och teatrar överallt i världen. Hon lämnar flickan till olika barnflickor, flickan gråter av längtan efter mamma.

Man bestämmer att flickan ska tillbringa sex veckor varje sommar hos pappa på gården Hammars på Fårö. Varje dag klockan 11, (att hålla tiden är viktig för pappa) träffas de för en ”sittning” sedan ser de på film. Pappa arbetar mycket, man får inte störa honom då.
Tiden hos pappa på Fårö är den bästa i flickans liv, annars flyttar hon runt med sina barnflickor. Hon vill inte vara barn, hon vill bli vuxen fort.

Ja, så håller boken sin läsare fången, jag vill inte att den ska ta slut, jag vill veta mer om alla de tre karaktärerna. Uppväxten som präglar flickan att bli den hon blev och är idag. Relationen till en, att hela tiden, vara en frånvarande mamma samt de starka känslorna till pappa.

Så välskriven, språket är lysande.

Jag har läst alla Linn Ullmans böcker men denna är klart bäst.

Den får 5/5 av mig i betyg

Monica, Vängåvans Kulturtant

Malin Persson Giolito, Störst av allt

Malin Persson Giolito i samband med Deckarfestivalen i Sundsvall i början av november

De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta.

"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet."

Störst av allt är en stenhård rättegångsthriller, ett inkännande porträtt av en ung människa och en svidande vidräkning med ett samhälle som obönhörligt håller på att glida isär. Ett drama som väcker frågor om skuld och ansvar, straff och försoning.

Om Störst av allt:

"Låt mig säga det från början: detta är en fruktansvärt bra bok, och det handlar inte i första hand om vad den handlar om och faktiskt inte ens om vad Malin Persson Giolito vill säga. Det är bara helt osannolikt skickligt berättat, med raseri i varenda mening och ett skrivet talspråk som är rakknivsvasst, snärtigt och så välformulerat att få författare kommer i närheten. Det är så här en bra bok ska se ut, så att man egentligen struntar i allt annat utom att njuta av läsningen." Lotta Olsson, Dagens Nyheter

Nils Johan Tjärnlund, Vi ses på Knaust - vid trappan


Elite Hotel Knaust har varit en mötesplats i Sundsvall sedan 1891 och har en tradition som sträcker sig ända tillbaka till mitten av 1800-talet – träpatronernas guldkantade epok. Det anrika hotellet erbjuder ännu idag kvalitet, trivsel och upplevelser i en förtrollande atmosfär.

Den solfjäderformade trappan är en unik sevärdhet – inget besök i Sundsvall är komplett utan en promenad uppför de graciösa trappstegen. Där har kungligheter som änkedrottning Margareta av Italien, konung Chulalongkorn av Thailand och ärkehertiginnan Stephanie av Österrike-Ungern skridit fram, och en lång rad svenska och internationella artister, däribland Zarah Leander, Jussi Björling, Louis Armstrong, Rod Stewart och Elton John.


I Nils Johan Tjärnlunds nya bok om spännande Sundsvallshistoria får Hôtel Knaust en grundlig och underhållande genomgång, ända från starten efter branden 1888 till idag. Vi får följa de tre epokerna i hotellets historia, från den ursprungliga Knaustfamiljen i två generationer, till dynastin Wilöf, också den i två generationer, och fram till dagens ägare Bicky Chakraborty och Elite Hotels. Boken är rik på tidigare opublicerat material och tidigare helt okända bilder. Boken ger sig också in i alla de legender och myter som omgett hotellet under sin historia. Hur var det nu egentligen med hästen i trappan? Och åsnan på balkongen? Boken "Vi ses på Knaust – vid trappan!" är en rik dokumentation och spännande berättelse om Sundsvalls mest långlivade mötesplats och ett extraordinärt internationellt hotell mitt i den norrländska storskogen – en strålande hägring längs Norrlandskusten.


M1747ret
Hotellets schweizeri blev en legendomsusad träffpunkt från invigningen 1891 och en omtyckt konsertlokal. Foto: Sundsvalls museums fotoarkiv.