måndag 2 november 2015

Aris Fioretos, Mary

Jag fyller lapparna med ord som kvinnorna mumlar sotiga böner i kyrkan. Så länge ett följs av ett annat känner jag ingen rädsla, ingen ånger. Då fler inte ryms hamnar lappen bland de övriga i tennasken som jag fick vid begravningen. Där ligger de tätt packade och ändå åtskilda, som vore de granatäppelkärnor trots att de inte liknar sådana det minsta. Ibland undrar jag vad jag håller på med, sedan förstår jag att jag inte har något val. Det här kommer att låta konstigt, men jag är den enda som kan berätta hur jag dog.

Mary P. är 23 år gammal och studerar arkitektur i ett land regerat av militären. Hon har en pojkvän som är politiskt aktiv och planerar en revolt. En novembernatt 1973 grips hon för statsfientlig verksamhet. Under tretton dygn hålls hon på säkerhetstjänstens beryktade högkvarter, stället med Himlen och Minus Två. Sedan skickas hon, några andra kvinnor och en pojke till en fängelseö. De skall städa inför ankomsten av nya fångar. Tillvaron är utsatt, samhörigheten det enda de kan lita på. Till slut återstår bara frågan: Vem bestämmer över ett liv?

Aris Fioretos nya roman är en passionshistoria om en ung människas frihetslängtan, en berättelse om politiskt våld och kvinnors gemenskap. Men framför allt handlar den om en kropp - dess smärta och åtrå, dess längtan och hemligaste förvandlingar.

Recensioner
Anders Larsson har läst Aris Fioretos bok och skrivet detta fina omdöme

Tala eller tiga? Bli en angivare eller gå under i tortyr och internering? Det är de val som unga Mary står inför i boken med samma namn. Aris Fioretos har ett femtontal romaner bakom sig, mångfaldigt prisbelönt, tidigare nominerad till Augustpriset för ”Den siste greken” 2009, men jag har faktisk aldrig läst honom tidigare. Med ”Mary” är han nominerad till årets Augustpris och det är den tredje av de nominerade jag läser.

Han är född i Sverige men har grekiska rötter. Det finns ingen riktigt uttalad geografi i ”Mary” men det är ändå uppenbart att vi befinner oss i Grekland under militärdiktaturen på tidigt 70-tal. Under en studentrevolt hösten 1973 är 23-åriga arkitektstudenten Mary deltagare i utkanterna av de protesterande. Pojkvännen Dimos finns mer i centrum, är en av ledarna.

En dag när Mary just fått beskedet att hon är gravid grips hon av säkerhetspolisen när hon är på väg att söka upp Dimos för att berätta att de väntar barn. Hon går med ”en knuten näve jubel i magen”. Men hon kommer aldrig att träffa Dimos mer och aldrig få veta vad som händer med honom.

Fram till våren 1974, halvvägs in i graviditeten, får vi gå med Mary genom olika stadier i ett Dantiskt inferno, helvetets olika stadier i en diktaturs metoder att på olika sätt förtrycka, tortera och döda sina egna medborgare. Mary är fylld av kärlek och lojalitet, hon talar inte, hon väljer inte den enkla vägen och trots hennes väldigt måttliga deltagande i studentprotesterna blir ont hela tiden värre samtidigt som den lilla klumpen i magen stadigt växer. Barnet är beräknat att födas 24 juli 1974, den dag militärjuntan skulle komma att falla. Parallellt med detta får vi också återblickar på Marys uppväxt och hennes kärlek till Dimos.

Det här är naturligtvis en hemsk bok, på många sätt alldeles vidrig. Samtidigt är den skriven med ett väldigt vackert och poetiskt språk. Kontrasterna mellan språkets skönhet och berättelsens brutalitet ger den en alldeles egen karaktär. Våldet är på sitt sätt också språkligt, en nyspråklighet som förvränger världen, samtidigt som det är så sakligt och personligt närvarande utan att någonsin bli spekulativt.

Det märks att Fioretos är en mycket bildad och intellektuell författare. Texten är sprängfylld med symboler. Inte minst är hans användning av granatäpplet och dess kärnor spännande att följa.

I sin kärna är ”Mary” en hyllning till livet; livet kommer att försvinna så ta vara på de dagar du har. Det är bra, det är stor skönlitteratur, men ”Mary” är inte bättre än ”Allt jag inte minns” som än så länge leder bland årets Augustnominerade.

Inga kommentarer: