torsdag 22 juni 2017

Leif Milling, Älgkött och Peran - ingen vanlig kokbok


Så här skriver Leif Milling om boken

För många år sedan blev jag tillfrågad av Gimdalens Södra jaktlag om jag kunde göra en liten bok om deras älgfile´middagar. Det stundade ett tjugoårsjubileum för dessa middagar och vad vore lämpligare än en jubileumsbok. Jag antog utmaningen med ett undantag och det var att jag även fick göra personporträtt på jaktlagets profiler. Älgjakten är mycket mer än en file´! Jag hade jagat med min kamera på många jakter. I mitt arkiv fanns bilder från älgjakter då inte mobilen eller pejl på jakthundar sett dagens ljus. Jag kände mig verkligen upprymd över uppdraget jag fick vid Filémiddagen 2011. Det blev en fantastisk resa. I värmen och skenet från tjärvedsbrasor har jag lyssnat på storskogens män. Berättelser som jag nu kan lämna över till framtiden. Tack all ni som bjudit på detta! Nu kommer Älgkött och peran, ingen vanlig kokbok! Låt er väl smaka!


Boken "Älgkött & Peran" har blivit av Gourmet World Cookbook Awards utnämnd till världens bästa kokbok. Grattis Leif Milling!

Leif Milling bor i Gimdalen, ett stenkast från undersköna Gimån i Jämtland. Redan på sjuttiotalet var han en erkänd flugfiskare och en bildmakare av dignitet. Han var fotografen, som likt Hans Lidmans skönlitterära penna, skapade fiskebilder med poesi, visioner och drömmar. Framgångarna lät inte vänta på sig och 1988 och 1990 korades han till Årets Norrlandsfotograf. Förutom det har han mottagit Svenska Fotografernas Förbunds guldmedalj i genren för bästa naturfoto. Numera kan han också titulera sig dubbel svensk mästare i klassen bildspel. Följdriktigt erhöll han Hans Lidmanstipendiet 2004 för sina fotografiska insatser i böckerna ”Ur min flugask” och ”Flugfiske i fjällen”.

Som tur var greppade han själv pennan och skrev böckerna Tusen vak och Länge leve flugfisket, två alster som gav genljud i flugfiskevärlden. Milling är en idealist och vandringsman, där drömmarna seglar fritt över Nordkalottens kargaste domäner. Hans inställning har alltid varit att, de mest minnesvärda stunderna på fjället inte alltid har med vare sig fångst eller fiske att göra. Det finns något annat därute, drömmar och tankar som Milling har fångat med sin magiska kamera.

Monica Gullman ger tips på sommarläsning

Här kommer mina sista lästips inför sommarlov och semester...

Julianne Donaldson, Edenbrooke


Jag älskar historiska romaner med lyckliga slut även om vägen dit är snårig. Massor av romantik, en huvudkaraktär som egentligen inte passar in i den tidsepok boken handlar om.Marianne Daventry är en ung kvinna som verkligen inte följer tidens reglar. Hon älskar att (virvla) njuta av naturen och lantlivet.

Man blir glad av att läsa boken. Fans av Jane Austen och historisk "Romance" kommer att älska denna finstämda romantiska berättelse som utspelar sig i början av 1800-talet.

Mons Kallentoft / Markus Lutteman, Heroine



En belägrad förort till Stockholm, en försvunnen kvinna en tidsfrist på 24 timmar. Någon har lagt ut en film på nätet, en kvinna Helene (Heroine) ligger våldtagen, blodig och medvetslös, filmen delas av många. Vem får uppdraget att hitta Helen Svensson innan det är försent om inte Zack Herry, kriminalpolisens tuffaste kriminalare
Han ger sig in i förorten Stallhagen, där djungelns lag råder. "Välkommen till helvetet", står det på skylten, narkotikan flödar, bilar sätts i brand, affärerna plundras av ungdomsgäng. När så polisens pansarvagn sprängs i bitar är måttet rågat. Förorten blir en krigszon. Tiden är knapp, han måste hitta Helen inom 24 timmar, hans livs svåraste prövning. Det ingen vet är att han känner Helen sedan barndomen, de har en hemlighet tillsammans som de lovat varandra att inte berätta för någon.
Detta måste vara den mest tempohöjande spänningsroman alla kategorier 2017, så välskriven!
Jag är otroligt förtjust i karaktären Zack Herry. Hoppas, hoppas det kommer en femte bok i Herkulesserien.

Trevlig sommarläsning!

Monica Vängåvans kulturtant

fredag 9 juni 2017

Elena Ferrante, Det förlorade barnet (bok 4)



I den fjärde och avslutande delen i Neapelkvartetten flyttar den numera etablerade romanförfattaren Elena Greco tillbaka till Neapel för att kunna komma närmare sin älskare Nino Sarratore. Hon tvekar att ta upp kontakten med Lila, som numera är framgångsrik egenföretagare i databranschen, eftersom hon är rädd för att Lila ska ta över hennes liv. Men de träffas igen när de blir grannar för ett tag och hjälper varandra med barnen. Deras vänskap blir mer jämbördig i vuxen ålder, men än en gång tar båda deras liv dramatiska vändningar och allt kullkastas.

Monica Gullman har läst boken

Som jag har väntat och längtat, äntligen kom då del fyra och avslutande boken i Neapelkvartetten om Elina och Lila.

Det är Elena som är den som berättar handlingen, boken börjar i slutet av 70-talet och avslutas 2005. Vänskaper kommer och går, Elena har gett ut flera kritikerrosade böcker, Lila är en framgångsrik företagare i databranschen. Privatlivet är svårare att hantera, Elina bryter upp från sitt äktenskap och inleder ett förhållande med Nino, sin ungdomskärlek. Han är gift och har två barn, hon är bara älskarinnan något hon lider mycket av, men hon kan inte avstå Nino utan får nöja sig med den tid han kan ge henne. Lila lever ihop med Enzo. Lila har också haft ett förhållande med Nino och hon blir rasande när Elena berättar att hon har ett förhållande med honom. Elena flyttar tillbaka till kvarteret i Neapel för att komma närmare Nino, Elena och Lila blir grannar i samma hus. De får båda ett till barn. Livet i fattigkvarteret är hårt, någonstans i Camorrans periferi lyder total omertá, alla vet men ingen tjallar, en överlevnadsstrategi för alla. Ovänskapen, avundsjukan, grälen de hårda orden men också den grundläggande vänskapen från barndomen mellan Elena och Lila genomsyrar alla fyra böckerna. Åren går och förändringens vindar blåser även i det Italienska samhället.

Neapelsviten, en fysisk läsupplevelse skriver Johanna Frändén i Aftonbladet, jag kan inte annat än hålla med.

// Monica

Elena Ferrante är en pseudonym som används av en italiensk författare som valt att vara anonym. Ferrante debuterade 1992, och har sedan dess skrivit ett 10-tal böcker, som har översatts till många olika språk. Hon fick ett internationellt genombrott med Min fantastiska väninna, som följdes av Hennes nya namn och Den som stannar, den som går.

Vibeke Olsson, Som ett träd i skogen

Vi människor måste hålla ihop och hjälpa varandra, sa mamma. Det är det viktigaste av allt. Tänk på hur en tall ser ut om den står ensam på en bergknalle. Knotig, liten och spetig. Bara i skogen, tätt, tätt tillsammans, blir träden raka och fina, kraftiga och höga, bara tätt tillsammans växer de mot ljuset. Det var det viktigaste med strejken. Att vi höll ihop. Vi klarade att hålla ihop, tätt som träden i skogen. Glöm aldrig det, Bricken.
Ur boken

Det har gått många år sedan storstrejken 1879. Då var Bricken 11 år, nu är hon 50 år, och inte har hon glömt. Året är 1918 och det stora världskriget har pågått i snart fyra år. Hemma i Svartvik tvingas de åter använda sirapsvatten till gröten, mjölken är för dyr. Men bolaget har framtidstro. De bygger högbanor i trädgården och en stor ny skola.

Bricken och hennes familj har fått flytta in i ett rum och kök rum med kakelugn och broderat band i spjällsnöret. Där bor hon, Elvira, Isak och minstingen Edvin. Men till 50-årskalaset i kapellet kommer de alla, barn och barnbarn. Bara Nikanor och Adolfsson kan hålla sams, tänker Bricken. Det visste hon inte när barnen var små, att också fullvuxna ungar som sedan länge försörjer sig själva kan vålla orostankar. Och inte bara inför kalas. Nikanors Marja väntar smått igen, deras sjunde barn. Hur ska hon orka?

Som ett träd i skogen är Vibeke Olssons sjätte roman om Bricken. De tidigare heter Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och Eld, Amerikauret och Glödens färger.

Vibeke Olsson debuterade som 17-åring med ungdomsromanen Ulrike och kriget. Sedan dess har hon skrivit ett 20-tal historiska romaner, bland annat en stor romansvit om slavinnan Sabina i Romarriket och den mycket uppmärksammade boken Molnfri bombnatt om nazi-Tyskland. För sina böcker om Bricken har Vibeke fått flera litterära utmärkelser: Wallinpriset, Birger Norman-priset, Samfundet De Nios Vinterpris och den kungliga medaljen Literis et Artibus.

Som ett träd i skogen utkommer den 5 oktober 2017. 

Sagt om de tidigare böckerna:
Vibeke Olssons trilogi förtjänar att bli klassisk. Det är ett stycke genuin arbetarhistoria.
Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet

onsdag 7 juni 2017

Monica Gullman tipsar om sommarläsning i pocket

Här kommer mina tips på sommarläsning i  pocket

Skönlitteratur

Tom Malmquist, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv
Alex Schulman, Glöm mig
Linn Ullman, De oroliga
Elena Ferrante, Min fantastiska väninna
Majgull Axelsson, Jag heter inte Miriam (Hon är gäst på Bokens Afton 31 aug)
Anne Enright, Den gröna vägen

Spänningslitteratur

Roslund/Thunberg, Björndansen
Ray Celestin, Yxmannen (Han kommer på Deckarfestivalen 8-10 nov)
Jo Nesbö, Sonen
Jussi Adler-Olsen, Washingtondekretet
Terry Hayes, Jag är pilgrimen
Erik Lewin, Operation Saif

Så vill jag önska alla mina ”bokvänner” en skön sommar med massor av bra läsning i hängmattan och på badstranden.

Återkommer i höst med tips på nya läsupplevelser.

Monica Vängåvans ”kulturtant”

Monica Gullman fortsätter läsa senvårens böcker

Susanne Jansson, Offermossen
Nathalie är biolog och kommer till Mossmarken för att skriva sin doktorsavhandling om våtmarker och göra fältexperiment. Mossmarken är en ödslig plats med dimhöljda vidder, hukande och sjunkande tallar. En plats där man enligt sägner offrat till gudarna och där människor spårlöst försvunnit ner i mossen.

Nathalie har växt upp i Mossmarken, nu är hon tillbaka för att reda ut vad som egentligen hände här när hon var barn. Upptäckter och dolda sanningar kommer upp till ytan. Men något eller någon vill henne illa och hon får kämpa både med sina minnen och människorna i Mossmarken som inte vill att hon ska rota i det som varit.

En debutbok så proffsigt skriven med hög spänningsfaktorn. Boken ger mig obehagliga rysningar. Hoppas Susanne Jansson skriver fler böcker.

Denna hamnar högt upp på min lista över årets hittills bästa spänningsromaner.

4/5 i betyg


Agneta Pleijel, Doften av en man
Agneta Pleijel är en mångsidig författare, som har skrivit romaner, pjäser och diktsamlingar. Hon har också varit kulturchef på Aftonbladet och ordförande för svenska Pen.

Doften av en man är del två i hennes självbiografiska romanserie. Första delen, Spådomen, blev nominerad till Augustpriset 2015. Den finns i pocket.

Agneta Pleijels roman bygger på minnen av den unga kvinna som från 60-talet och framåt var hon. Hon flyttar från Lund till Göteborg för att studera. Hyr en liten lägenhet i området Haga, spartanskt med utedass på gården. Hennes förhållande till män är komplicerat. Hon påverkas av föräldrarnas äktenskap som sliter, pappan har flyttat från mamman men skilsmässan dröjer. Mamman lider svårt och pappan drar sig fegt undan. Hon försöker medla, men ger till slut upp. Hon har nog med sina egna förhållanden som tär och tar kraft.

Hon skriver: ”Jag vill inte vara en ram som begränsar dig, säger hon tappert, när han hittat en annan. Kärleken har rispat upp henne och avskedet får henne att störta ner i kaos.”

Hon skriver också: ”En fördel med att bli äldre är att tacksamheten ökar. Det har med förundran att göra. Inställsamheten hon har för att hela tiden duga i andras ögon.”

Språket är vidunderligt vackert och stundvis poetiskt. Jag läser sakta, går tillbaka, vill verkligen njuta, vill inte att den ska ta slut. Hoppas att det kommer en del tre så småningom.

Den får 5/5 i betyg

Monica
Vängåvans kulturtant