söndag 19 november 2017

Monica Gullman fortsätter läsa svensk skönlitteratur ur höstutgivningen del 3/3



Jerker Virdborg, Sommaren syster.
Han debuterade 2002 med boken, Svart krabba. Hans förra bok, Skyddsrummet Luxgatan, fick lysande recensioner.

Sommaren syster, är en skrämmande bok om ett Sverige i upplösning. Människor får fly för sina liv och för att inte bli  tillfångatagna, förda till läger och bli avrättade. Anna och hennes lillebror Erik ger sig iväg på en flykt genom de svenska skogarna. Målet är att ta sig till västkusten för att ha en chans att via flyktingbåtar ta sig till Europa. Ska de hinna och framför allt komma fram vid liv? Anna är utbildad i strid och hon får rädda Erik flera gånger under flykten.

En gastkramande roman, en definitiv bladvändare på 410 sidor. Men också en roman om syskonkärlek som berör djupt.

4/5 i betyg

Kjell Johansson, Familjen
En av våra främsta romanförfattare, som slog igenom med boken, Huset vid Flon, som kom 1997.

Det är 30-tal. Vera och Ellen träffas på Korvfabriken där de båda arbetar. De börjar umgås privat och bildar så småningom ”Familjen”. Ellen, Folke och Sigvard, sönerna, och Vera och Sasja, dottern. Båda är skilda från sina män. Andra världskriget närmar sig och Vera är djupt engagerad politiskt, går med i Anjongruppen vilket Ellen också tveksamt gör. Vera hamnar i fängelse på grund av sina åsikter och Sasja får flytta in hos Ellen och hennes söner.Så får vi följa ”Familjen” genom det dramatiska 1900-talet. Banden mellan Sasja, Folke och Sigvard är starka men också komplicerade, vänskap och kärlek men också strid och hat.

Kjell Johansson är så skicklig i att skriva romaner om vanliga människor och deras liv på gott och ont, och även händelser i vårt svenska samhälle under 1900-talet och fram till idag.

4/5 i betyg

Katarina Vikström, Hanteras varsamt

Jag läser sakta och njuter av det fina språket. Jag hummar, ler, igenkänningsfaktorn är stor. Klumpen i halsen, tillkortakommanden och att inte räcka till, inte duga men ändå känslan av att jag gör så gott jag kan efter min egen förmåga är en del av mig precis som Katarinas i boken.

Så blixtrar texten till, och jag tänker, Ojdå! så bra skrivet.

Breven till mormor Berta och första barnbarnet Tyra, det skiljer 100 år emellan dem. Breven återkommer i boken, tänkvärda funderingar om det liv som varit (Berta) och det liv som Tyra har framför sig.

Kärleken till de sina genomsyrar texterna. Den demente fadern, barnen och barnbarnen, den fyrbente vännen som börjar bli gammal.

Katarina Vikström är journalist och krönikör på Sundsvalls Tidning och Mittmedia. Hon har tidigare gett ut krönikesamlingen "Ömtåligt Gods".

Må du fortsätta skriva på ditt varsamma språk Katarina, så ska jag fortsätta läsa ALLA dina texter.

Den får 5/5 i betyg av mig.

Monica Gullman Vängåvans kulturtant

Inga kommentarer: