fredag 28 december 2018

Monica Gullmans bästa 2018

2018 har varit ett fantastiskt bokår, otroligt att bokförlagen fått till en sådan utgivning. Hur ska de kunna toppa detta 2019? Jag kommer att följa utgivningen med stort intresse.

Jag har läst ca 150 böcker under 2018, och här kommer min lista på de romaner jag tycker har varit bäst. Böcker som berört, fått mig att gråta hejdlöst, skrattat åt, blivit förälskad i vissa karaktärer, avskytt vissa, legat sömnlös, njutit av ett vackert språk, plöjt timme efter timme ibland långt in på nätterna

Elva titlar har jag valt ut, men ingen inbördes ordning.

Lena Andersson, Sveas son

Vigdis Hjort, Arv och miljö

Elin Willows, Inlandet

Tessa Hadley, Syskonen

Merete Prytz Helle, Folkets skönhet

Karin Smirnoff, Jag for ner till bror

Cilla Nauman, Den oändliga familjen

Helge Flatland, En modern familj

Agnes Lidbeck, Förlåten

Alex Schulman, Bränna alla mina brev

Thomas Bannerhed, Lugnet

Nio kvinnor och två män, slumpen avgjorde, kanske är kvinnor bättre på att skriva bra romaner.



Så vill jag önska alla våra trevliga kunder ett Gott Nytt år.

Monica Gullman
Vängåvans kulturtant

måndag 17 december 2018

Några juldeckare

Sundsvalls Tidning tipsade i måndagens tidning om tio kriminalromaner. Jag har läst lite drygt hälften av dessa och jag skulle speciellt vilja nämna tre böcker som är speciellt läsvärda.

Arne Dahl levererar alltid, om man som läsare är förtjust i intrikata intriger och tät spänning med  många oväntade turer och en upplösning där författaren som vanligt skruvar upp tempot och spänningen till högsta nivå. Läs Mittvatten!

Sharon Bolton
Sharon Bolton var gäst på deckarfestivalen här i Sundsvall i början av november. Jag läser med förtjusning hennes böcker. Den här gången ger hon ut en thriller med en ganska otäck historia om barn som begravs levande. Boken övergår så småningom i skräck med magiska inslag. Mycket läsvärd.


Islänningen Ragnar Jónasson var också en av gästerna på höstens deckarfestival. Han är ganska okänd utanför Island. Det här är en polisroman men med en polis som precis ska ta ut sin pension när hon får ett sista fall, som inte slutar så lyckligt för henne. En mycket läsvärd kriminalroman.

Thomas Mullen fick Svenska Deckarakademins pris för bästa till svenska översatta utländska kriminalroman. Den ska jag läsa i julhelgen.

Läs gärna tipsen och recensionerna i ST, måndag 17 dec. Här är listan,

Thomas Kanger
Mannen som kom tillbaka

Minns att du ska dö
Åsa Bonelli

Arne Dahl
Mittvatten

Sharon Bolton
Hantverkaren

Anton Berg
De aderton

Karin Slaughter
Bilder av henne

Ragnar Jónasson
Mörkret

Mons Kallentoft
Himmelskriket

Thomas Mullen
Darktown

Anders de la Motte
Vintereld

lördag 15 december 2018

Anders Öhrn, Marabou, Röd-Lotta och Gangster-Kalle


André Oscar Wallenberg, Frank Andersson, August Strindberg, Alexandra Charles, Kjell Lönnå, Owe Skoogström, Sigrid Hjertén, Yohio, Lill-Babs, Helen Sjöholm, Vild-Hussen och Tomas Brolin, vad har dom med varandra att göra? I denna mycket underhållande bok får du veta mer om 100 personer som sticker ut i den svenska kulturella myllan eller levde som original i samhällets utkanter. "Tänk Dig att Du går på stadens stora gata, och att Du möter alla som bor, bott eller gästat staden. Du vet hur det är, det är alltid någon eller några som, mer än andra, drar till sig Din uppmärksamhet. Vad det kan tänkas bero på är, så klart, svårt att säga, men visst stämmer det. Vissa har, så klart, förtjänat Din uppmärksamhet oavsett om de har utfört stordåd eller bara har valt ett levnadssätt som inte riktigt rimmar med gängse leverne. Kufar, profiler eller original, människor i marginalen, de bespottade, men ändå, på något besynnerligt sätt, älskade. Hjältar, hjältinnor, innovatörer, affärsidkare, artister, konstnärer, folk i strålglansen, på topp, de beundrade, vars existenser, inte alltid, var ett liv i evig lycka och harmoni. Alla dessa som får sin egen plats bland alla oss andra, vanliga.

Denna bok är som en, ovan beskriven, promenad genom folkvimlet på stora gatan. Anders Öhrn har, skickligt och omsorgsfullt, skildrat en rad av de människor som gjort Sundsvall till något mycket mer än bara ”staden mellan bergen”. De små, men genomtänkta porträtten av människorna som, på ett eller annat sätt, färgat och färgar, inte bara staden utan hela kommunen, är dock inte bara en bok för Sundsvallsbor. De kommer förvisso att känna igen sig en hel del, men också göra nya bekantskaper. En utsocknes läsare, som jag, kommer att känna sig mer befryndade med, och på nåt vis. mera hemma i ”Köpmansvik”, som Lubbe Nordström benämnde stan. Människor och händelser hör ihop. Många och intressanta är också de tilldragelser som timat runt personerna i denna bok. Inte minst frapperas man av det smått kaotiska förspelet till en av de största kulturgärningarna en liten länsteater åstadkommit. Vid tiden med författaren själv vid rodret som teaterns chef.

Sagt om boken
"Jag kan, varmt, rekommendera denna spännande promenad, längs stora gatan"
/Lars T Johansson

måndag 10 december 2018

Maria-Thérèse Sommar, Pärleporten


Hon tänkte ju inte döda honom. Bara litegrann. En dag får Asta, 83, nog och slår ihjäl den rasistiske knölen Herman. Men att bli av med en död kropp på 90 kilo är svårare än man kan tro. Asta skjuter listigt över skulden på en anställd på äldreboendet Solglimten, packar sin väska och rymmer ut i världen; fylld av entusiasm och livslust snarare än skam och ånger. Men som efterlyst är det knepigt att ta sig fram, särskilt om man i kvällspressen utpekas som dubbelmördare. Asta lyckas med hjälp av den unga hackern Angel skaffa sig ett falskt pass och kommer efter en strapatsrik färd med nöd och näppe med ett plan till underbara Paris. Där tänker hon unna sig några dagars lugn och ro, men snart hotas hennes frihet igen. Kommer hon att klara sig även ur denna knipa, och kommer hon någonsin att möta älskaren Albert igen?

Maria-Thérèse Sommar från Härnösand jobbar med bild och text på många olika sätt: som fotograf, frilansjournalist, skribent och översättare (eng-sv-eng). På somrarna fotograferar hon bröllop på alla möjliga orter och vintertid ägnar hon sig mer åt reportagejobb. Hösten 2018 kom hennes första roman ut, Pärleporten.

Maria-Thérèse Sommars debutroman ”Pärleporten” är en oavbrutet underhållande road trip med den handlingskraftiga och färgstarka Asta i huvudrollen.



Klas Knutsson, Snuten som hamnade i Sveg


Tre mord i Sverige, ett paraply i en torvmosse i Estland, en skygg VIP-passagerare på väg till USA och en skidåkare i Sveg. Hur hänger detta ihop?

Och vad hände på m/s Estonia, den ödesdigra natten den 28 september 1994? Och varför får en norrländsk diversearbetare ett intressant erbjudande av en hög polischef i Stockholm åtta år senare?

Detta är berättelsen om polisen Lasse Gustavsson och hans kollegor och vad som hände då de vände på för många stenar.

Klas Knutsson har arbetat som polis i 30 år. Han började sin yrkesbana i Stockholm, men flyttade efter tio år ”hem” till Norrland igen. Som polis har han arbetat med det mesta, bland annat som kriminaltekniker. Klas har alltid haft ett intresse för att skriva små underfundiga berättelser med mycket humor, men det mesta har hittills hamnat i någon pärm eller i en byrålåda och det är först nu som han gör verklighet av en dröm; att skriva en polisroman.

Läs en artikel i Sundsvalls Tidning om Klas och hans bok, här.

Sagt om boken:
Det tog mig ca 50 sidor att komma in i boken som är mycket detaljerad i sin beskrivning om hur poliser arbetar.

Författaren är själv polis och har stor erfarenhet av internt arbete. Tonen är rå men hjärtlig, massor av humor och dråpliga händelser, ett evinnerligt kaffedrickande och skräpmatsätande.
Många personer att hålla reda på. Handlingen spretar men efter några kapitel börjar jag få kläm på storyn och hittar den röda tråden i handlingen. Mord ska utredas, ett lik hittas inklämd i en takbox på en bil som dumpats på en avsides plats utan registreringsskyltar. Den ryska maffian, stulna dyra bilar som forslas via färjor över till Öst. Allt ska utredas.Funderingar om vad som egentligen orsakade Estonia katastrofen finns med i boken.

Jag gläds av att slippa läsa om härskartekniker, maktmissbruk och kränkningar. Alla karaktärer är lojala och stretar på med sina arbetsuppgifter om än på olika sätt och i sin egen takt. Språket är kaxigt och man märker att det är en mansdominerad arbetsplats. De kvinnliga poliser som är med i handlingen behandlas korrekt som de kollegor de är även om det i smyg sneglas på bröst och rumpor. Absolut ingen #Metoo varning där.

När jag väl kommit in i boken blir den en bladvändare, det är spännande att följa utredarnas arbete som är mycket proffsigt skildrat av den insatte författaren. Storyn håller boken ut, de spretande röda trådarna knyts ihop i slutet på ett mirakulöst sätt. Sista raderna blir en riktig cliffhanger. Blir det möjligtvis en bok två undrar jag?

Monica Gullman

lördag 8 december 2018

Sara Stridsberg, Kärlekens Antarktis

”Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön.”

En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.

Sara Stridsbergs nya roman berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Kärlekens Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.

Recensioner
Bolero i text - ett mästerverk, skriver Anders Larsson i sin recension i sin blogg Kapprakt, som du kan läsa här.

Inga-lill Eriksson har recenserat Sara Stridsbergs bok Kärlekens Antarktis

Sara Stridsbergs nya roman har blivit rosad av kritikerna och författaren har redan hunnit vara med i såväl SVT:s Babel som i Sveriges Radios kulturprogram. Kärlekens Antarktis lanserades så sent som den 6 september i år och sällan har jag sett en så enad, positiv och snabb reaktion på en roman. Kanske är det ämnet som kittlar, förutom den höga skönlitterära språkliga kvaliteten.

Vi får som läsare vara med om en mördad kvinnas dödsögonblick. Med noggrann precision skildras strypningen och styckningen av kroppen. Kvinnan är prostituerad och narkotikaberoende sedan många år. Det är en ”torsk” som plockat upp henne i en bil från gatan och kört ut i skogen till en sjö. Mordet skildras även utifrån hans perspektiv och vi får bekräftat teorin om att det inte främst är sexuell lust som driver honom, utan ett maktbegär och en slapp likgiltighet. Hans uppfattning är att kvinnan lika gärna kan dö och att hon till och med vill det.

Kan det bli så mycket värre än så här? Jo, faktiskt. Styckningen av kroppen sker i skogen och inte på ett obduktionsbord i steril vetenskaplig miljö. Ingen obducent syns till och inte heller någon rättsläkare. Kroppsdelarna hamnar i vita resväskor och inte i svarta plastsäckar. Huvudet är dock fortfarande försvunnet, liksom en del av kvinnans underliv. Ett foto cirkulerar i pressen, medan mördaren söks. Ingen som läser Sara Stridsbergs roman kan låta bli att se parallellerna till mordet på Catrin da Costa., vilket också diskuterats. Detta namn nämns dock inte i romanen. Tyvärr är det relativt många prostituerade som mördas och Sara Stridsberg väljer en av dem. Ömsint skildras en utslagen kvinnas barndom, hennes förhållande till sina omhändertagna barn och till en man som är barnens far. Mordet hade kunnat skildras utifrån än värre omständigheter, sanna eller inte. Men då kanske ingen orkat läsa.

Sundsval, 2018-09-23
Ingalill Eriksson

söndag 2 december 2018

Janne Schaffer, Mitt liv som Schaffer och Zingalongtime

___________________________________________________________________________

Janne Schaffer är välkänd gitarrvirtuos och kompositör. Han är en av Sveriges mest ansedda elgitarrister, som uppträder såväl som solist som gitarrist bakom andra artister, både på scen och som studiomusiker. Han har  cirka 5000 inspelningar bakom sig. Han har under sin karriär hunnit med uppdrag för bland andra ABBA, Toto, Bob Marley, samt för en uppsjö av svenska artister, bland andra Björn J:son Lindh och Ted Gärdestad, plus en gedigen solokarrär.

Janne Schaffer på Bokens Afton 6 december 2012

Janne Schaffer försökte sig på piano under skoltiden, men nådde ingen framgång. Det var först i och med att han bytte till gitarr som han på allvar började utvecklas musikaliskt. Sin första gitarr tillverkade han i träslöjden i skolan.

Det första band han hade bildade han redan under skoltiden med kamrater från Blackeberg (bland andra Ted Åström). Han spelade under 1960-talet även med artister som Gunnar Wiklund och Björn Skifs. Det ledde till arbete med än större artister, och han förekom som gitarrist på såväl Ted Gärdestads som Abbas skivor. 1982 bildade Schaffer Electric Banana Band tillsammans med Lasse Åberg och Klasse Möllberg, där han komponerade melodier till Åbergs texter. Gruppen hade enorma framgångar med låtar som 'Banankontakt', 'Olyckans sång' och 'Zwampen'. Janne Schaffer har fått flera utmärkelser, bland annat Albin Hagströms Minnespris 1999 samt Illis Quorum 2005.

Vid mogen ålder har nu Janne Schaffer kommit med sin biografi, 'Mitt liv som Schaffer', som är berättelsen om den blyge grabben från Blackeberg som fick spela med landets främsta artister som till exempel Cornelis Vreeswijk, Monika Törnell, Gunnar Wiklund, Björn Skifs och Jerry Williams. Men också med världsstjärnor som Abba, Stan Getz, Frank Zappa, Tina Turner, Neil Sedaka, Toto, Georgie Fame och Phil Collins.

Nu talar han äntligen ut, Sveriges främste gitarr­hjälte genom tiderna. Är det sant att han en gång spelade med en ung och okänd Bob Marley i ett pannrum utanför Stockholm? Att första gitarren gjordes i slöjden med hjälp av ett glödgat stuprör? Att Pink Floyd lånade hans förstärkare på Nalen? Att den berömda tungvrick­ningen är ett arv från mormor? Eller att en recensent en gång sågade hans version av Taubes Så skimrande var aldrig havet med orden "som avslutning spelade Janne Schaffer ett långsamt segt stycke"?
Den är en unik, inträngande, klarsynt, rolig, allvarlig och osminkad skildring av den svenska musikscenen under ett halvt sekel.

1980 ringde Lasse Åberg till Janne Schaffer och frågade om han ville vara med som zebra i ett djur­inspirerat popband. Janne sa ja - resten är historia!

Fröet till det som skulle komma att bli Electric Banana Band såddes redan 1976, då Lasse Åberg skapade barnprogramserien Trazan och Banarne.
Nu finns en kombinerad text- och sångbok med inbyggd spelare, Electric Banana Band Zingalongtime. Välj låt, tryck på knappen och rocka loss!
Sjung karaoke tillsammans med Electric Banana Band! 25 stycken kul och rockiga hits som "Banankontakt", "Zwampen" och "Min piraya Maja" finns i denna sångbok med digital spelare. Här finns också kul illustrationer av Lasse Åberg, fotografier, och en massa fakta om bandet. Janne Schaffer kommer att signera boken och dessutom sälja den till ett fantastiskt pris!


Electric Banana Band, med Lasse Åberg, Klasse Möllberg och Janne Schaffer som frontfigurer, har släppt ett stort antal plattor. Flera har sålt guld och platina.


måndag 26 november 2018

Stuart Diamond, Att få mer


Stuart Diamonds bok, Getting More: How You Can Negotiate to Succeed in Work and Life, har genom Pascal Brisson, rektor för Engelska Skolan i Sundsvall, översatts till svenska.

This new model of human interaction has been chosen by Google to train the entire company worldwide (30,000 employees), is the #1 book for your career chosen by The Wall Street Journal's website, and is labeled "phenomenal" by Lawyers' Weekly and "brilliant" by Liza Oz of the Oprah network.

Based on more than 20 years of research and practice among 30,000 people in 45 countries, Getting More concludes that finding and valuing the other party's emotions and perceptions creates far more value than the conventional wisdom of power and logic. It is intended to provide better agreements for everyone no matter what they negotiate - from jobs to kids to billion dollar deals to shopping.

The book, a New York Times bestseller and #1 Wall Street Journal business best seller, is based on Professor Stuart Diamond's award-winning course at the Wharton Business School, where the course has been the most popular over 13 years. It challenges the conventional wisdom on every page, from "win-win" to BATNA to rationality to the use of power. Companies have made billions of dollars so far using his new model and parents have gotten their 4-year-olds to willingly brush their teeth and go to bed.

Prof. Diamond draws from his experience as a Pulitzer Prize winning journalist at The New York Times, Harvard-trained attorney, Wharton MBA, U.N. Consultant in many countries and manager and executive in many sectors, including technology, agriculture, medical services, finance, energy and aviation. "The ROI from reading Getting More will make it the best investment you make this year," says Rhys Dekle, the business development head of the Microsoft Games division, which produces X-Box. He added that the book was his team's best investment of the year too. The model was also used to quickly solve the 2008 Hollywood Writer's Strike.

The advice is addressed through the insightful stories of more than 400 people who have used Prof. Diamond's tools with great success: A 20% savings on an item already on sale. An extra $300 million profit in a business. A woman from India getting out of her own arranged marriage. Better relationships with the family, including teenagers. Raises at work. Better jobs. Dealing with emotional situations. Meeting one's goals. Finding better things to trade. Solving cultural and political problems, sports conflicts, and ordinary arguments.

The book is intended to be used in any situation. The most common response is "life changing," beginning on page one. "The most inspirational book I have read this year" said David Simon, an attorney in San Francisco, CA. "This book can change the world," says Craig Silverman, Investment Advisor, Long Island, NY

torsdag 22 november 2018

Maria Hamberg, Allt under himmelens fäste


Ingvar är en av de ensammaste människorna i världen. Han har levt mycket nära sina föräldrar och nu när de dött och lämnat honom ensam har han bara sin lägenhet och sitt monotona jobb. Han vaknar. Går till jobbet. Minns sina döda föräldrar.

En dag står Ivana utanför hans port. En frusen tonårstjej som inte verkar veta vart hon ska ta vägen. Hem kan hon i alla fall inte gå. Det blir början på en ordlös gemenskap.

Allt under himmelens fäste är en vacker och varm roman om två människor som sakta finner förtroende för varandra och blir vänner - en modern julsaga.

Sagt om boken

"...en svidande stark studie i ensamhetens och utstötthetens psykologi men också en modern saga om vänskap när den är som minst väntad."
//Katarina Östholm, Mittmedia

Läs hela Katarinas recension här.

"I Allt under himmelens fäste får gemenskap och solidaritet ge magi åt arbetarrealismen. Maria Hambergs nya roman är evangelium mer än arbetsplatsskildring. (...) Den glöder både värkande och vackert."
/Bodil Juggas, Arbetarbladet

"Och där i de förlängda ögonblicken av helt vanligt finnas till, fångar hon omfattningen av ödsligheten men också det storslagna i människan som får henne att fortsätta skapa sig mening även där ingen tycks finnas. Det är det riktigt fina med den här korta och koncisa romanen."
/Jenny Aschenbrenner, Svenska Dagbladet

Maria Hamberg är född 1954 och bor i Ullånger i Ångermanland. Hon har bland annat arbetat som svetsare, järnverksarbetare och lastbilsmontör och är nu verksam som frilansskribent och författare. Hennes senaste romaner Greklandssommaren, Drömfabriken, Till min allra bästa vän och Allt under himmelens fäste har alla rosats av kritikerna. 2012 tilldelades Maria Hamberg fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris och 2018 Birger Normanpriset.

tisdag 20 november 2018

Pamela Andersson, Två hål i huvudet och ett mirakel : om träningen, tankarna, sömnen och att hantera sin cancer

Två tomma, svarta hål. Det är beviset på att under sker. På att det finns mirakel. Och beviset för att jag fick uppleva ett.

Den 3 juli 2012 föll Pamela ihop i joggingspåret och fick diagnosen hjärntumör. Sedan dess har hon kämpat för sitt liv. Genom strålningar, håravfall och otaliga cellgifter har Pamela tagit träningen, sömnen, kosten och tankarna till hjälp för att orka igenom behandlingarna både fysiskt och psykiskt. Men främst har kampen skett genom att leva själva livet genom glädje och motgångar, genom skratt och gråt. Men mest skratt. För Pamela vet att ta vara på varenda minut av det liv hon kämpar för att få ha kvar.

Här berättar Pamela på sitt engagerande, starka och gripande sätt om sin egen cancerresa. Om hur hon genom sin positiva inställning till livet och sitt nitiska arbete med träning, sömn och inte minst tankarna på ett mirakulöst sätt har tagit sig från att leva med en hjärntumör som inte går att operera till att den är helt borta och det nu bara är två hål i huvudet kvar. Livet, kärleken och en outsinlig glöd och kämparanda har varit Pamelas bundsförvanter i kampen mot döden.

Pamela Andersson är chefredaktör på tidningen Topphälsa. Hon arbetar också som föreläsare och är ambassadör för cancerfonden och har tidigare utkommit med boken Jag ska inte dö idag.


Sagt om Jag ska inte dö i dag: 
Gripande, naket och bitvis vansinnigt roligt Pamela har skrivit en makalös hyllning till livet
/Liza Marklund

Drastiskt, roligt och fruktansvärt sorgligt. Jag ska inte dö i dag är en välskriven styrkeberättelse med gråten i halsen och kärlek i hjärtat.
/Amelia Adamo

Mats-Eric Nilsson, Chateau vadå : det okända fusket med ditt vin

Mats-Eric Nilsson

Sverige är ett av världens mest vindrickande länder, ändå vet vi försvinnande lite om det som skvalpar i glaset. Vad dagens vin består av är en väl förborgad hemlighet. Istället matas vi med bilden av det oförfalskade vinet, som får sin karaktär av jorden där druvorna odlats, och i generation efter generation framställts på samma traditionella sätt.

För tio år sedan öppnade Mats-Eric Nilsson hundratusentals svenskars ögon med Den hemlige kocken, som avslöjade det utbredda matfusket.

Château Vadå är en unik och gedigen granskning av en bransch som hittills har sluppit kritiska ögon. Läsaren tas med bakom vinindustrins förföriska kulisser och bjuds på en mängd uppseendeväckande avslöjanden. Boken avslutas med tips för den vetgiriga vinkonsumenten.

Mats-Eric Nilsson, är journalist och författare, som bland annat har arbetat som redaktionschef vid Svenska Dagbladet. Sedan 2013 arbetar Mats-Eric som chefredaktör för matmagasinet Hunger.

Som författare har han profilerat sig på debatt- och reportageböcker om livsmedel och matkvalitet. I boken Den hemlige kocken (2007) kritiserar han livsmedelsindustrin för otydlig märkning av livsmedel. Den boken har senare följts upp med flera böcker på samma tema. Mats-Eric Nilsson framträder även som livsmedelsdebattör och föreläsare.

måndag 19 november 2018

Sofia Johansson: Alla tillsammans, Sven!


Sofia Johansson är uppvuxen i Gävle. Idag bor hon med sin familj strax utanför Sundsvall och hon arbetar som IT-konsult på dagarna och på kvällarna då barnen somnat sätter hon sig vid datorn för att skriva. Hon debuterade 2013 på Rabén & Sjögrenförlag med boken Nils hjälper laget.
 
Hennes senaste bok är Alla tillsammans, Sven!
 
Sven längtar efter att backen ska öppna. Då ska Sven och Josef åka snowboard tillsammans med kompisarna. Sven längtar också efter mamma. Hon jobbar utomlands och ska komma hem till jul. En dag får Sven ett meddelande från mamma. Hon har fått förhinder och kommer inte hem som planerat. Hur ska Sven hantera sin längtan? Alla tillsammans, Sven! är en fristående fortsättning på böckerna Våga testa, Sven! och Var inte avundsjuk, Sven! 
 
Sofias facebooksida: https://www.facebook.com/SofiaJohanssonForfattare/

Hennes tidigare bok, Var inte avundsjuk, Sven! är en fristående fortsättning på Våga testa, Sven! Den passar läsaren som nyss börjat läsa och läsaren som helst vill bli läst för.

Sven har fått en ny klasskompis. Han heter Josef och kommer ifrån Syrien. Alla tycker att det är roligt, utom Sven.

Sven tycker det är tråkigt att hans kompisar hellre vill vara med Josef, i stället för att åka snowboard i backen med honom.

En dag blir Josef av med en kär ägodel. Sven vet vart den är. Men vill han hjälpa Josef att hitta den?


Sven vill inte gå på Axels kalas, men det vågar han inte säga till Axel. Istället säger Sven att han ska vara borta, trots att han ska åka snowboard i hemmabacken hela sportlovet.

En dag på sportlovet, är Sven och Axel samtidigt i backen. Sven försöker att hålla sig undan. Men hur gör Sven när han ser Axel köra rakt in i ett träd, ger han sig tillkänna då?

Våga testa, Sven! är en bok som passar läsaren som nyss börjat läsa själv. Den fungerar också som högläsningsbok.


Nils hjälper laget är Sofia Johanssons debutbok. Nils har en hemlighet: han virkar. Det är mormor som har lärt honom. Men att han gillar att virka är inget som han pratar om - det är alldeles för pinsamt.

En dag kommer hockeykillen Sixten fram till Nils och frågar varifrån Nils fått sin mössa. Sixten vill absolut ha en likadan, mössan har ju Veda IF:s färger. Hur ska Nils göra nu, vågar han berätta att han virkat den själv?

Tillsammans med Per Gustavsson har Sofia skapat en fin berättelse om en självständig kille som som gärna vill vara lite för sig själv, utan att för den sakens skull vara utanför.


lördag 17 november 2018

Monica Gullman har läst Helena von Zweigbergks senaste bok


 Helena von Zweigbergk, Totalskada

Agneta och Xavier har varit gifta länge. Xavier har gått i pension, hon arbetar fortfarande som lärare, barnen är utflugna. Äktenskapet har gått lite i stå, Hon börjar snegla på sin trevlige kollega Hasse. Xavier är sur och lättirriterad för det mesta. Hon försöker vara honom till lags men tänker, kan han vara sur och tvär kan jag också vara likadan. Så händer det katastrofala, Agneta glömmer en kastrull på spisen, hon står ute på trappan, röker och tänker på sitt liv. Brandlarmet går, huset blir snabbt övertänt, hund och barnbarnet som är i huset räddas men det blir en totalskada. Agneta är i chock, det är hennes fel, hennes skuldkänslor är enorma, allt de äger och har är borta, de har bara kläderna de har på kroppen när olyckan hände.

Så får man som läsare följa alla vedermödor, vad som sker efter en brand som försäkringsbolaget bedömer som en totalskada. Att bygga upp på nytt, vad kan räddas av saker och prylar. Men också relationen, Xavier och Agneta. Han behöver egen tid, drar lite fegt till Argentina, det land han levde i med sin första fru (som är död) och sin dotter Maria som idag är vuxen och har ett eget barn, Eddie. Deras barnbarn. Agneta blir ledsen och tänker att han lämnat henne, allt som ska göras med försäkringsbolaget, bank, polisen, allt som ska rensas och kastas. Deras tvillingdöttrar, Hanna och Astrid ställer sig på Agnetas sida och säger att Xavier är en feg svikare.

Helena von Zweigbergh är en mästare på att skriva om relationer, moderskap, surhet, ilska allt som ligger där och gnager, som exploderar när det kommer upp på ytan. Om det finns kärlek, hur tar man till vara, går det att gå vidare eller ska man bryta upp och finna en egen väg, start på något nytt.

När är det dags att äntligen börja prata med varandra på riktigt även om det gör ont?

Ännu en relationsroman av Helena von Zweigbergk, som blir en bladvändare och som skapar tankar och funderingar, vad är viktigt, när slutar man älta?

Den får 4/5 i betyg


Monica Gullman

Monica Gullman har läst Augustprisnominerade, Jag for ner till bror.


Karin Smirnoff, Jag for ner till bror.

Boken är nominerad till Augustpriset i kategori skönlitteratur 2018.

En nutidsroman i glesbygdsmiljö. Jana kommer tillbaka till sitt barndomshem i byn, i första hand för att rädda sin tvillingbror som metodiskt håller på att supa ihjäl sig. Hon kliver av bussen, det är snöstorm, på vägen träffar hon John, byns konstnär, en trasig själ som hon själv. Hon följer med honom hem till hans hus och till hans säng för värme och närhet. Jana blir kvar i barndomshemmet, hon gör vad hon kan för att stötta sin bror. Hon börjar jobba inom äldrevården, åker runt i byn och hjälper de gamla med vardagsbestyren. Kvinnan Marie, byns femme fatale dyker upp i berättelsen hela tiden, hon är död men många i byn har haft någon sorts relation till henne mest männen. Henne vill Jana veta mer om. Sakta börjar minnena från barndomen vakna till liv. Fadern som slog och utsatte barnen för övergrepp. Modern som blundade och maniskt broderade och rabblade bibelord. Förlåta och gå vidare är svårt, det går inte att försvara de övergrepp fadern begått. Han fick som barn fick sitta fastkedjad i hundgården frusen och hungrig. När han placerar bror där och dessutom skjuter ihjäl deras älskade valp har övergreppen gått för långt. Barnet Jana fick när hon var 15 år och fick lämna bort. Ett barn hon tänker på varje dag, vad blev det av henne, hur har hon det?

Hur hon nästan tog livet av fadern, stötte en högaffel i hans mage, han dog inte och det grämer henne. Han kommer tillbaka efter sjukhusvistelsen och fortsätter plåga sin familj på olika sätt.

Boken har fastnat i mitt huvud och hjärta, jag kommer aldrig att glömma den. Jag kan inte annat än älska Jana för att hon är den hon är, trots den bedrövliga barndomen. Det finns en styrka inom henne och ett hopp, vissa saker går inte att förlåta men man kan lära sig att leva med dem. Och sista raderna i boken får mig att le om än med tårar i ögonen.

Den får 5/5 i betyg

Monica Gullman

Monica Gullman har läst Alex Schulmans senaste bok


Alex Schulman, Bränn alla mina brev.

Alex Schulman har skrivit, Skynda att älska, som handlar om hans pappa Allan Schulman. Han har skrivit, Glöm mig, som handlar om hans mamma Lizette samt boken Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng, som är en kärlekshyllning till hustrun Amanda.

Nu kommer boken, Bränn alla mina brev, som handlar om hans mormor Karin Stolpe. Boken börjar med att Alex har förstått att han bär på en stor ilska, något som dessvärre går ut över hans barn och hans hustru, Amanda. Inte med slag och hårda nypor utan han ryter och exploderar för minsta småsak. Han börjar fundera, var kommer detta ifrån. Han får tid hos sin psykolog och hon ber honom rita upp familjens släktträd. På pappans sida är allt lugnt och korrekt, på mammans sida är allt ett enda kaos. Alla hatar varandra, säger upp bekantskapen, slutar träffas på födelsedagar och högtider, det blir bara bråk och ovänskap. Alex börjar forska i sin mormors och morfars historia, Sven Stolpe en av vårt lands största författare och hans hustru Karin. Han läser alla Sven Stolpes böcker, brev och dagboksutdrag. Där hittar han inte bara århundradets kärlekshistoria men också dess tragiska konsekvenser. Den 20 juni 1932 träffar Karin, Olof Lagercrantz första gången, hon frågar om hon får sätta sig med honom vid hans bord och han blir blixtförälskad för livet. Hon har då varit gift med Sven Stolpe i två år. Han är fruktansvärt svartsjuk, Karin är en vacker ung kvinna med mörkt hår och stora mörka ögon. Han säger till henne att om du är otrogen mot mig kommer jag att skjuta mannen, sedan dig och sist mig själv. Hon är väldigt rädd för honom, vill skiljas men törs inte gå ifrån honom. Han hotar och plågar henne hela livet.

Alex minns olika händelser när han och hans syskon är på besök i Filipstad där morfar och mormor bor, de tassar på tå, får inte gråta då blir Sven Stolpe arg. Mormor Karin får medla. Han läser också alla Olof Lagercrantz böcker, får tillgång till brev han skrivit till Karin, också hans privata dagböcker. Utdrag ur dessa finns också med i boken. Det är en gripande och tragisk historia som det gör ont att läsa, passion och svartsjuka, men en kärlek som följer Karin och Olof hela livet fram tills de dör. Trots att de aldrig fick möjlighet att leva tillsammans.

Jag är helt tagen av Alex Schulmans dokumentära berättelse. Så stark, och jag hoppas att han kom till någon sorts förståelse varför han bär med sig den stora ilskan och det hetsiga humöret och hur han kan lära sig hantera det till det bästa för sin hustru och sina barn.

Den får 4+/5 i betyg.

Monica Gullman




måndag 12 november 2018

Leif Milling, Villes bok, Älgkött & Peran



Den här boken har jag - Ville - skrivit för att alla hundvänner ska få veta hur mitt liv varit. Jag börjar bli gammal - 12 år - och har så många berättelser i mitt huvud som måste ut. Det är också en berättelse om mina föregångare - Jeppe och Rulle - som är i hundhimlen precis som min mamma Tassa och pappa Melker. Vi är alla födda på Attigårdens kennel.


 Så här skriver Leif Milling om boken

För många år sedan blev jag tillfrågad av Gimdalens Södra jaktlag om jag kunde göra en liten bok om deras älgfile´middagar. Det stundade ett tjugoårsjubileum för dessa middagar och vad vore lämpligare än en jubileumsbok. Jag antog utmaningen med ett undantag och det var att jag även fick göra personporträtt på jaktlagets profiler. Älgjakten är mycket mer än en file´! Jag hade jagat med min kamera på många jakter. I mitt arkiv fanns bilder från älgjakter då inte mobilen eller pejl på jakthundar sett dagens ljus. Jag kände mig verkligen upprymd över uppdraget jag fick vid Filémiddagen 2011. Det blev en fantastisk resa. I värmen och skenet från tjärvedsbrasor har jag lyssnat på storskogens män. Berättelser som jag nu kan lämna över till framtiden. Tack all ni som bjudit på detta! Nu kommer Älgkött och peran, ingen vanlig kokbok! Låt er väl smaka!


Boken "Älgkött & Peran" har blivit av Gourmet World Cookbook Awards utnämnd till världens bästa kokbok. Grattis Leif Milling!

Leif Milling bor i Gimdalen, ett stenkast från undersköna Gimån i Jämtland. Redan på sjuttiotalet var han en erkänd flugfiskare och en bildmakare av dignitet. Han var fotografen, som likt Hans Lidmans skönlitterära penna, skapade fiskebilder med poesi, visioner och drömmar. Framgångarna lät inte vänta på sig och 1988 och 1990 korades han till Årets Norrlandsfotograf. Förutom det har han mottagit Svenska Fotografernas Förbunds guldmedalj i genren för bästa naturfoto. Numera kan han också titulera sig dubbel svensk mästare i klassen bildspel. Följdriktigt erhöll han Hans Lidmanstipendiet 2004 för sina fotografiska insatser i böckerna ”Ur min flugask” och ”Flugfiske i fjällen”.

Som tur var greppade han själv pennan och skrev böckerna Tusen vak och Länge leve flugfisket, två alster som gav genljud i flugfiskevärlden. Milling är en idealist och vandringsman, där drömmarna seglar fritt över Nordkalottens kargaste domäner. Hans inställning har alltid varit att, de mest minnesvärda stunderna på fjället inte alltid har med vare sig fångst eller fiske att göra. Det finns något annat därute, drömmar och tankar som Milling har fångat med sin magiska kamera.

måndag 29 oktober 2018

Björn Hellberg signerar sina böcker 2 nov, kl 10-13

Björn Hellberg har onekligen varit med om en hel del under sin långa yrkeskarriär. Bland mycket annat har han:
· Samarbetat med legendariska profiler som Sven Jerring, Lennart Hyland och Torsten Tegnér;
· Anfört sitt lag till fyra raka slutsegrar i SVT:s succéprogram På spåret, där han senare under många år agerade som domare;
· Bildat radarpar med Ingvar Oldsberg i tv och Mats Strandberg i radio;
· Skrivit över 60 böcker och närmare 40 000 artiklar för dagspress och tidskrifter samt varit synnerligen flitigt förekommande i etermedierna;
· Tagit livet av ett 80-tal personer i sina deckare;
· Erövrat titeln som inofficiell svensk mästare i boksignering;
· Nått världsrykte som oomstridd tennisexpert;
· Oavsiktligt lockat in en fullt påklädd Georg Rydeberg till ångande bastuhetta på Grand Hôteli Stockholm;
· Tittat djupt i bystdrottningen Jayne Mansfields urringning, vilket faktiskt gav honom impulsen att döpa sin huvudperson i deckarna till Sten Wall.
· Däremot är Björn tvärsemot ryktet oskyldig till att sångaren Paul Simon en gång visades ut från en bar på Manhattan i New York.

I En sorts memoar presenterar Björn Hellberg för första gången ett urval av sina många hågkomster. Och han gör det med humor, flödande berättarglädje och detaljrik minnesskärpa.

Födde en dotter
I centrum i denna rafflande deckare står Anders Tell som förföljs av en galen hämnare. Efter att ha tagit del av de kusliga anspelningar som riktats mot Tell kopplar kommissarie Sten Wall på sitt skarpsinne för att hitta den anonyme plågoanden. Men hinner han lösa fallet innan skuggfiguren gör allvar av sina skrämmande hotelser?

Denna kriminalroman utgör Sten Walls andra framträdande i litterär form efter debuten i Gråt i mörker (1981). Födde: en dotter hade premiär 1988 och återkommer nu i efterlängtad nyutgåva lagom till 30-årsjubileet.

Sagt om boken
En riktig rysare som inte passar till kvällslektyr för mörkrädda. Även en härdad deckarrecensent upplever boken som nervpirrande, och den gav faktiskt mardrömmar. Björn Hellberg är värd en eloge för en finurligt uträknad och väl formulerad intrig.
/Kerstin Larsson, Nerikes Allehanda

Alldeles utmärkt! Björn Hellberg har ett synnerligen njutbart språk.
/Sven Larsson, Helsingborgs Dagblad

En deckarförfattare att räkna med. Ibland anar man lite av mästaren Simenon, och det är gott beröm.
/Jean Bolinder, Kvällsposten

Romanen är skriven på ett rappt och medryckande sätt. En stor del av spänningen ligger på det psykologiska planet. Läsaren fängslas redan från första sidan, och författaren lyckas hålla dramatiken vid liv romanen igenom.
/Gun Liverstam, Bokrevy










måndag 22 oktober 2018

Monica Gullman läser Alfredsson, Kallifatides och Nauman

Karin Alfredsson, Vajlet och Rut
Året är 1949 och Vajlet får arbete som Fröken i Granträskåsen, en liten by i Västerbottens inland. En gudfruktig plats där Adalbert Robertsson, äldstebroder i Ebeneserförsamlingen är den som styr och bestämmer i byn. Kvinnorna får inte klippa sitt hår, inte sminka sig och helst inte gå i långbyxor oavsett hur kallt det än är om vintrarna. Vajlet är inte gudfruktig nog och det klagas på henne för det men hon står på sig och försöker att inte bry sig om allt sladdrande. Hon är en bra Fröken och omtyckt av sina 17 elever som går i klass ett till klass sex. Hon får en vän i Astrid som äger affären och bär på sin hemlighet. Vajlet lider av ensamheten, att alltid vara på sin vakt orolig att hon ska göra fel vilket de gudfruktiga är snabba att anmärka på. Som att hänga tvätt ute på söndagar och helst inte underkläder, det sticker i ögonen på de gudfruktiga.

Så flyttar Rut in till byn. Hon är den nya postfröken, hon är kortklippt, Gud förbjude. Rut och Vajlet börja umgås, de äter middagar ihop och vänskapen börjar sakta utvecklas till något som Vajlet inte riktigt kan förstå, något varmt och innerligt, starka känslor växer fram, de kan inte stå emot. Gud förbjude, om någon ser eller börjar ana, och just i det religiösa och inskränkta Granträskåsen?

En bok om vänskap och kärlek i en tid och en plats där det inte är tillåtet att sticka ut, vara annorlunda. Fint berättat av Karin Alfredsson, hon är journalist och en av vår tids största kvinnorättsförfattare. Hon har också skrivit deckare och 2006 fick hon Deckarakademiens debutantpris för boken ”80 grader från varmvattnet”.

Vajlet och Rut får 4 av fem i betyg


Theodor Kallifatides, Slaget om Troja
Författaren som bor i Sverige men hela tiden säger att han är grek i hjärtat.

Andra världskriget närmar sig sitt slut men bomberna faller fortfarande i den lilla grekiska byn. Byns lärarinna och barnen i skolan får ta skydd i en grotta. För att få tiden att gå berättar hon om ett annat krig, när grekerna belägrade Troja. Berättelsen av Homeros ur det kända verket Illiaden. Hon berättar ett stycke varje dag och barnen sitter andäktigt och lyssnar.

Detta är Kallifatides egen tolkning av verket. 10 år belägrades trojanerna av akajerna. Upprinnelsen är när prinsen av Troja, Paris, övertalar den undersköna Helena att fly med honom från sin man Menelaus, kungen av Sparta, till Troja för att leva där med honom. Menelaus tror att hon blivit bortrövad av Paris och ger sig av tillsammans med sin här för att ta henne tillbaka till Sparta. Så följer ett 10-årigt blodigt krig. Belägrarna lider av törst, svält, värme, hemlängtan. Härarna möts lans mot lans, huvuden rullar blodet rinner. Kriget böljar fram och tillbaka, och allt för en kvinna som sägs vara den skönaste och vackraste i världen, hur det än slutar är det hon som är förloraren. Hon som är orsak till allt dödande på båda sidor, trojanerna som akajerna.

Jag läser lika andäktigt som barnen lyssnar. En berättelse tolkat av Kallifatides, kriget, kärleken och grymheterna präglas av författarens varma livsvisdom och hans stora kunskap om antikens historia.

Vilken berättarkonst han besitter, Theodor Kallifatides.

Den får 4 av 5 i betyg.


Cilla Nauman, Den oändliga familjen
En amerikansk familj anländer till ett kallt och fruset Sverige. Fadern i familjen är forskare och har fått en tjänst på KTH. Redan från början i boken får man som läsare en föraning om att allt inte är som det ska. Stämningen blir mer och mer desperat. De flyttar in på 19:e våningen i ett höghus. En liten trång och dragig lägenhet, inte alls vad de är vana vid när de bodde i USA. Maken försöker komma tillrätta med sitt nya arbete. Hustrun blir mer och mer isolerad med barnen, två döttrar som försöker anpassa sig till ny skola och ett nytt språk.

Berättelsen berättar ur olika perspektiv, från modern och den äldsta dottern Isabelle, men också en grannflicka som bor i huset mitt emot och följer familjens sönderfall från sitt fönster. Runt omkring ligger den isiga smutsiga snön, mörkret är kompakt. Isabelle halkar i sina kalla gummistövlar som är för små, jackan för tunn, hon hittar hela tiden på saker för att slippa gå hem när skolan är slut, driver omkring i ett skogsområde där hon egentligen inte får vara. Det är mörkt och otäckt. Containern från USA med deras saker dröjer och man börjar undra varför.

Jag bävar att vända blad, jag känner att något fruktansvärt håller på att hända, vägen mot katastrofen. En recensent skriver, ångesten i boken lägger sig som en snara runt halsen på läsaren.

Det gör ont ont ont att läsa boken och när jag kommit till sista sidan och sista meningen är jag ändå glad att det är en fiction jag läst och att detta inte är en sann berättelse. En stark plågsam bok om hur det blir när man i all hopplöshet inte hittar en utväg som kanske kunnat rädda familjen.

Den får 4 av 5 av mig i betyg.

Monica Gullman










måndag 8 oktober 2018

Monica Gullman läser Ohlsson, Ranelid och Bannerhed

Här kommer recensioner på tre av höstens böcker.

Tomas Bannerhed, Lugnet

2011 fick han Augustpriset för sin bok, Korparna, en av de bästa böcker jag läst, någonsin. Minns att jag skrev på bloggen, ”Lyckliga ni som ännu inte har läst Korparna, läs och njut av handlingen och framför allt språket”.

Lugnet är hans andra roman.

Boken handlar om Urban som flyttar från landet till Stockholm, allt i tro om att han skulle få ett bättre liv. Hitta vänner, träffa någon att älska, leva lyckligt. Men riktigt så blir det inte. Ensamhetsfällan slår till, hans värld blir allt mer tillsluten, hans beteende allt mer märkligt. Lugnet är det hem där hans mor bor, ett hem för äldre med psykiska besvär. Hon skriver brev till honom, brev som hela tiden återkommer i boken. Brev han aldrig besvarar, hon vill att han ska höra av sig, komma och hälsa på om så bara för en halvtimme. Men han förmår inte, han är rädd för sin mor, rädd för att han också ska få samma psykiska sjukdom. Moderns brev är stundvis hjärtskärande läsning.

Urban blir mer och mer isolerad han börjar plundra fågelbon, tar med sig äggen hem och dokumenterar dem noggrant. Ibland sätter han sig på en bänk i staden med en bok i handen i hopp om att någon människa ska stanna upp och kanske fråga vad han läser, prata en stund. Men alla bara passerar förbi, han kan sitta i timmar innan han uppgivet går hem. Han träffar en kvinna men hans uppvaktning blir för intensiv, hon vill nöja sig med att bara vara vänner, så där får hans självkänsla en törn igen.

En bok det gör ont att läsa, ensamheten är enorm, han isolerar sig mer och mer. Ett sorgligt och tragiskt människoöde. Allt han önskade sig med flytten till storstaden var att få höra till, hitta någon att älska att vara nära. En tung berättelse, så vackert skriven, och jag som läsare kan inte lägga den ifrån mig utan läser men med en klump i halsen till sista sidan.

Den får 4 av 5 i betyg

Bengt Ohlsson, De dubbelt så bra

14-årige Arvid bor tillfälligt med sin lillasyster hos sin farbror och hans familj. Hans far ger sig ut för att söka arbete, modern är död. Första världskriget går mot sitt slut, Han har sin bädd i stallet, ibland tidiga mornar kommer hans farbror och beter sig underligt, han klämmer och petar på honom, Arvid begriper ingenting, tycker det är lite obehaglig .Så småningom kommer fadern och hämtar honom. De ger sig iväg, arbete i skogen finns det gott om. Arvid trivs med att arbeta och få vara tillsamman med sin far.

Så blir han illa skadad, en stock faller över hans ben. Han förs till närmaste läkare och där blir han kvar en längre tid inkvarterad hos läkarens sköterska och hennes son, Ragnar, som är 17 år och drömmer om en framtid inom det militära.

Arvid och Ragnar blir vänner men också förälskade i varandra. En kärlek som var förbjuden, de försöker dölja den men blir ändå upptäckta och de måste sära på sig. Arvid blir upphämtad av sin far och återgår till arbetet i skogen. Ragnar ansluter sig till den Svenska brigaden, mot sin mors vilja, för att slåss tillsammans med finländarna mot de röda. Han får uppleva fruktansvärda saker under kampen att hjälpa den finländska befolkningen.

Så småningom möts Arvid och Ragnar igen, de börjar resa runt i landet för att hitta arbete, oftast som strejkbrytare, de gör allt för att dölja sin kärlek till varandra men blir bespottade och hånade, ingen vill arbeta med dem. De måste hela tiden resa vidare, något som tär på dem.

Boken slutar med skotten i Ådalen 1931.

En varm och rörande kärlekshistoria men också ett stycke svensk historia från ett nytt och spännande perspektiv.

Människor ville få det bättre, bli fackligt organiserade, men när det inte fungerade bredde arbetet som strejkbrytare ut sig. Författaren väljer att beskriva de hårda motsättningarna utifrån strejkbrytarnas perspektiv, de bespottade och misstänkliggjorda.

Bengt Ohlsson är gäst på Bokens afton den 31 oktober.

De dubbelt bra, är med i Låna och Läs 2018/19

Den får 4 av 5 i betyg

Björn Ranelid, Fantastiska kvinnor i Vattentornet


En författare jag verkligen tycker om att läsa, har läst alla hans böcker. Men som vanligt tar det några kapitel att komma in i det Ranelidska språket, sedan får man inte tappa fokus i texten då berättelsen böljar fram och tillbaka.

Vattentornet ligger i Kirseberg i Malmö.

Tornet har byggts om till bostäder, där bor en blandning av människor. Kriminella, fyllskallar, stökiga och skötsamma, barnfamiljer, många är arbetslösa. Väggarna är tunna och man hör grannarnas bråk och skrik. Inte alla som tur är.

Där bor Ingrid Anker med sina föräldrar, skötsamma människor som tar väl hand om sin dotter.

Boken börjar dramatiskt, lilla Ingrid sex år blir en dag när hon är ute och cyklar ”nästan” utsatt för ett övergrepp, Hon har självbevarelsedrift att slå sig lös och skrikande springa från platsen. Hem till sina föräldrar och berättar, Pappa Preben, arbetar i hamnen och på fritiden är han amatörboxare, han ger sig ut för att söka efter förövaren men hittar honom inte. Men händelsen kommer att finnas i Ingrid Ankers sinne resten av livet.

Boken kommer att handla om huvudkaraktärerna, Ingrid, Stella och Olga som flytt från revolutionens Ryssland. Vänskapen dem emellan löper som en röd tråd genom hela boken som till viss del är dokumentär.

Författaren är själv med i boken i vissa kapitel, hans barndom och uppväxt, livet i Kirseberg, han träffade de tre kvinnorna några gånger.

Boken kom till genom att Ingrid Anker när hon blev gammal tog kontakt med Björn Ranelid och undrade om han inte kunde skriva berättelsen om Vattentornet och människorna som levde där. Den handlar också om den klassresa Ingrid Anker gjorde, från servitris på restaurang till att bli lärare, ett yrke hon trivdes med och var älskad av barnen för sitt oändliga tålamod och vänliga sätt. Ingrid Anker har ett utvecklat sinne för liv och död, ibland känner hon i förväg vad som ska ske, likaså har Björn Ranelid. Något som är mycket märkligt.

Än en gång en bladvändare av Björn Ranelid, hans förunderliga språk, jag läser mycket men kan inte komma på någon annan författare som skriver på samma sätt. Det gör att han blir unik.

Han kommer på en Bokens afton den 23 oktober.

Den får 4 av 5 i betyg

Monica Gullman